Så kul hade jag idag!först sov twinsen typ till halv sju = sovmorgon. sedan körde Daniel och hämtade sin bror vid 8 så de kunde börja såga. jag packade in barnen i bilen och körde till min mormor så de kunde passa barnen medan jag tränade. de trivdes aå bra där och hade inte vart några bekymmer alls den tiden jag vart borta! Min mormor kan hon! Dagens träning blev bodyattack 30 minuter och bodycombat 30 minuter ihopslaget :)Bodycombat vet ni som läst bloggen innan att jag älskar, jag är frälst! ♡ men har vart sugen på att prova bodyattack med, så nu vart ett bra tillfälle tyckte jag :) Och vad känner jag då? FAAAN VAD SKOJ! Haha! nä jag vart lite ute och flummade med ben och armar men det tog ordentligt! så 2 torsdagar i månaden, alltså när jag inte jobbar blir det attack! Bodycombaten var grym som vanligt, men något lustigt hände. fick inte upp knäna och ont i höger sida av buken varningssignalerna klingade "fasen med, blindtarmen, måste hämta barnen först". katastroftänk som vanligt. men det gick över. och jag körde vidare :) Jag ger liksom inte upp, inte utan bra anledning. För oavsett hur slutkörd man är så behöver man oftast inte stanna av helt. Jag ger inte bara upp. Som jag sa till min vän idag " detta var jobbigt, jag bara måste göra detta mer!!!" Sån är jag, nu i alla fall. Gamla Johanna hade kanske gett upp av att se sin spegelbild som ser ut som en spindelapa som dessutom är full, eller sluta på grund av att det är jobbig. Men inte nu. jag vet ju hur skönt det är efteråt, hur kul det är, och vilka resultat det ger. Både fysiskt och psykiskt.Kroppen förändras och jag som person med. Personligen gillar jag mig mer och mer. Kanske kärleken kan växa fram till sig själv trots allt...
